Nu har jag just kommit tillbaka från en springtur med Pappa. Solen håller på att gå ner och det är underbart ute. Det är ett sånt där fint sommarkvällsljus.
När jag sprungit klart värkte benhinnorna och ena hälen gör fortfarande ont eftersom skorna gick sönder häromdagen.
Så jag la mig i gräset, med kvällssolen lysnade på mig och tittade upp mot himlen. Tornseglarna har kommit och jag var tvungen att le när jag såg de små månskärorna leka med varandra långt upp mot den blåa kvällshimlen.
Ibland känns det bara som att tiden stannar. Det var ett sådant ögonblick.
Den här tiden på året finns det många sådana ögonblick då det känns som att tiden står stilla och man bara vill stanna kvar i känslan.
Idag har det verkligen varit sommarvärme ute. Vi höll på att storkna i värmen, jag, per och malin, när vi satt hela dagen och skrev ihop våran projektrapport.
Jag hade bakat kladdkaka som gick hem i gruppen. Den blev faktiskt jättegod!
Nu ska jag duscha, kolla lite på tv och äta upp den sista biten av kladdkakan.