Ute flyger maskrospollen förbi i små fallskärmar. Solen lyser och är på väg ner. Ljuset är sådär magiskt. Jag står inomhus med balkongdörren på glänt och övar på Bartôk.
Det är en sån här stund av harmoni och avslappnad på samma gång som jag kommer att minnas efteråt.
Om ett tag när jag tänker tillbaka på den här stunden så kommer jag att minnas den som underbar. Sådär som man alltid tänker ett tag efteråt.
Jag gör något jag tycker är kul (spelar fiol), det är ljummet ute, balkongdörren står på glänt, lövverken rör sig lite i vinden och maskrosfallskärmar flyger förbi utanför. Det är den bästa tiden på året! Det bara är så.
Det är så mycket vackert i den här känslan att den inte går att fånga på kort. Bara försöka präntas in i min hjärna och tänkas på någon dag då jag inte känner lika mycket för stunden som jag gör just nu.
Nu börjar disneydags. Det ska jag titta på!